tisdag 22 september 2009

För din skull-och därmed andras

För din egen skull

Hur många av oss finner det inte svårt att göra saker för vår egen skull. Det är inte riktigt fint att syssla med nåt så lyxigt som kreativitet. Egentligen skulle jag ju ge mer till de fattiga...jag borde göra något viktigt...jag ska inte få något extra när andra svälter...

Att se till sina egna behov och att arbeta med sej själv kan lätt avfärdas som något den mer välbeställda delen av världens medelklass har tid att ägna sej åt. Som en lyxgrej. Vi i västvärlden i allmänhet och i Sverige i synnerhet har det väldigt bra. Om man betänker att två tredjedelar av världens befolkning inte har taket över huvudet, så ger resten av resonemanget sej självt. Att tretton miljoner barn i USA, världens rikaste land, svälter är något som ganska få känner till. I skenet av detta har alla vi som har en bostad och ett liv, ett än större ansvar att förvalta det vi har, vara rädd om det. Ett sätt att förvalta detta och ta mer ansvar är genom större självkännedom och därmed större handlingsfrihet. Ju mer vi är vårt äkta jag, desto mindre maktlöshet känner vi och ju mer orkar vi ge till omvärlden. En person som mår bra och är i någorunda fas med sej själv, inte motarbetar och hatar sej själv alltför mycket, har mer energi till att orka bry sej om andra, att orka vara generös och ha en givade attityd.
När vi nu ändå talar om kreativitet, är det också så att fler ideer behövs, om hur vi ska lösa de globala problemen. Det finns ingenting som säger att inte du skulle kunna kläcka en ide som skulle kunna hjälpa allt från en människa till flera miljoner människor. En bra start är att vara trogen sina egna ideer.