Kreativitet engagemang och integritet

Kreativitet är en kraft som genomsyrar hela vår värld. Det är den skapande kraften inom oss. Den har skapat allt du kan se runt omkring dej, där du bor, den här bloggen din stol du sitter på dina relationer till allt och alla omkring dej och även du själv är skapad av den här kraften som genomsyrar allt. Allt börjar med en ide’. Vi människor känner oss tomma när vi inte låter den här kraften flöda, låter ideerna komma till oss och ge uttryck för dem. Många av oss stänger till om kreativiteten. Att stänga in den kan ta sej olika uttryck. Depression, en vag oidentifierbar trötthet över livet, känslor av meningslöshet eller att man kastar bort sitt liv. Maktlöshet, oro och stress kan alla ha sina rötter i oförlöst kreativitet.

För mej personligen har det lett till mycket inre stress genom åren. Jag tyckte att jag hade mycket ideer. Kanske ibland för många. En del av dem kanske var alltför vilda för att ens bry sej om. Men de flesta av dem var inte alls dumma. Jag brukade skvalpa runt i den där iden ett tag, gotta mej åt vad jag skulle kunna göra med den, att jag var så smart som hade kommit på den. Det kunde handla om allt mellan himmel och jord. En ful glasvas som jag ville förvandla med hjälp av cernitlera och glasfärg. Ett rum jag ville designa så att det skulle se ut som om det var taget från en sextitalsfilm. En saga, en artikel jag ville skriva, en målning eller skulptur jag ville skapa, ett smycke jag ville designa.

Alla mina ideer stannade på idestadiet. Jag vågade aldrig gå vidare med dem. Om jag till äventyrs vågade göra det vid något enstaka tillfälle, fylldes jag alltid av skam. För det blev aldrig så bra som i min tanke. Det blev fult tråkigt eller i bästa fall mediokert. Någon gång dristade jag mej till att visa vad jag åstadkommit för andra. Det fick ofta tråkiga konsekvenser. Att jag sedan sade att det inte var klart ännu spelade ingen roll. Mina ideer blev utdömda, vare sej de var på idestadiet eller färdiga saker.

Var försiktig med människor som låter hoppfulla när du nämner dina ideer eller saker du skapat.

Andra människor har en bild av vad du ska åstadkomma eller har åstadkommit, och deras förväntningar stämmer ofta dåligt överens med det du visar. Ofta vill de komma med “konstruktiv kritik”, eller så tror de av någon anledning att de vet mycket bättre än dig.

Du är din egen domare, och du har rätt att vårda dina egna ideer tills de är flygfärdiga.

Det är därför så många artister och konstnärer och författare är väldigt hemlighetsfulla med vad de håller på med. Kreativitet och ideer kräver en privat sfär, där den får utvecklas i sin egen takt. Kreativitet och ideer kräver integritet och lugn och ro. Därför är en blogg ett bra medium att skapa detta.

Du är inte bunden till att vara på ett visst ställe vid en viss tid, tillsammans med människor du inte känner. Du kan se bloggen som en kurs, och den kursen kan du göra i din egen takt, när du så önskar. Du kommer heller inte att tvingas dela med dej av det du gjort för att få “konstruktiv kritik”. Var försiktig i början att visa dina övningar eller alster för någon, såvida du inte litar helt och fullt på att den personen verkligen inte har den mista lust att leka konstkritiker, och att den personen bara vill dej gott och inte vill få dej att tro att han eller hon vet bätttre. Låt din ide’, ditt alster få växa i sin egen takt. När du och plantan, dvs iden eller alstret är redo, låt andra få ta del-om du vill. Tills dess, väx i lugn och ro. Det finns ingen anledning till stress press eller att prestera.

Jag ger dej ett frö du sätter i jorden, när du börjar arbeta med övningarna som följer. Under bloggandet tillhandahåller jag vatten näring och kanske stödpinnar till plantan. Du kan välja själv att använda dessa verktyg för att göra plantan starkare och friskare. Ju mer du ägnar den uppmärksamhet och kärlek och använder de verktyg du får på vägen, desto starkare och frodigare och mer resistent mot sjukdomar blir den. Och ju större frukter kommer den att bära.